Gott nytt år!!

Att vänta och vänta

Optimisten brukar käckt säga att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...Men idag är jag pessimist. Om jag själv skulle ha fått bestämma skulle löpet ha fått börja strax innan jul, då när maken har julledigt skulle jag haft all tid i världen att åka till Estland men jag fick ju inte bestämma... Jag har försökt locka fram löpet med hjälp av andra löptikar men det har inte lyckats, jag har prövat/provar ge E-vitamin tillskott men icke. Nu prövar vi operation anmäla-till-kurs, det brukar ju också få fart på löpningen. Är nu anmäld till en agilitykurs med inriktning på 2 on 2 off och nån vecka senare på running Contacts.

 

Nu spelar det ju egentligen ingen roll när det kommer utan det är väntan som är så jobbig. Tålamod, tålamod...

 



Merry Christmas!

From all of us to all of you a very merry christmas!!!

I brist på annat

I brist på annat...och i brist på löp drar jag mig till minnes till vår fina resa till Tammerfors lite över en vecka sen.

En sak som slog mig redan på tåget ner var att jämfört med Helsingforsresan förra december, t.o.m sedan maj så har Nova utvecklats mycket på den mentala fronten. Att åka tåg var ju rena barnleken, även att vistas i bullrig miljö och att gå i hotellkorridorer var så roligt att svansen svängde hejvilt.

Och någon som svängde hejvilt var också jag, dottern hade tydligen fått på inspelningsfunktionen på min telefon och fick förevigat min glädjedans över vårt CK

 

 

 

Så Nova har verkligen mognat, så något har man ju lyckats med i socialiseringen, att tågkupén var full av andra hundar. Nedanför är Nova väskvärmare på tågstationen.

 

 

Och bästa och billigaste snabbmaten fanns på Tammerfors tågstation, 2 € per portion



Tammerfors 6.12-16

Eftersom inte Nova börjat sin löpning ännu for vi iväg till Tammerfors på utställning. Lite har jag tvekat om det är vettigt att fara med tanke på kommande parning, man vill ju inte dra hem några infektioner. Men inte kan man ju isolera sig heller de närmaste månaderna eftersom man aldrig vet när löpningen börjar. Och vilken tur att vi for =)

 

Eftersom vi skippade Vinnar-utställningen i Helsingfors detta år så var Tammerfors det enda alternativet för mig att försöka få Nova till champion innan ev mammaledighet.

 

De två äldsta flickorna skulle självklart med, vi tog tåget ner, övernattade på hotell, åt goda hamburgare och glass på restaurang så rena semestern med andra ord.

 

7 kooikrar var anmälda och domare för dagen var Veli-Pekka Kumpumäki. Trots att han inte dömt kooikrar (inte i Finland i alla fall) på många år visste han tydligen vad han sökte. 4 hanar men ingen bästa hane, championhanen fick EXL men ingen CK, övriga fick MG, tikarna föll honom bättre i smaken och juniortiken fick EXL, Nova EXL med CK och veterantiken EXL och blev BIR-Vet. Så Nova och jag dansade lyckligt in och tog emot BIR, CERT och CHAMPION-rosetten!!!!!

 

Eftersom min fotograf bara är 8 år så blev de flesta bilder suddiga så ingen skönhetsbild direkt men vi syns ju alla tre.

 

Novas dedömning:

Iloinen narttu, jolla eritt. hyvät mittasuhteet

Sopiva luuston vahvuus. Kaunisilm. narttum. pää. Hyvät korvat & kivat "korvakorut"

Hieman suora olkavarsi & rintakehä saavielä syvetä. Hyvä takaosa & häntä

Hyvä turkki ja väri. Voisi liikkua yhdensuuntaisemmin edestä & takaa,

mutta hyvä meininki sivusta katsottu. Kaipaa lisää koristeita

 

Vi satt länge och väntade för att ev hinna delta i gruppfinalen men bedömningarna drog ut på tiden och jag fick konstatera att vi inte kommer att hinna delta vilket var jätte synd, för har man blivit BIR ska man ju delta, det är ju en ära men...nästa gång ska vi hoppas!!

Och detta innebär ju att det svenska certet nu blir aktiverat och Nova får nu titulera sig

 

Finsk & Svensk Utställningschampion!!

 

Tack Nanna ännu en gång för denna godbit!!

 

Note to self...lite piggare kläder nästa gång =D



I väntan på löp

Håller tummarna att Nova håller sig ännu en tid, men praktiskt har vi börjat förbereda oss. Vi har besökt veterinären för avmaskning. Printat ut blanketter som behövs. Och sist men inte minst, försöker bygga upp en bra grundkondition. De senaste dagarnas eviga duggregnet och snöandet har gjort det lite mera utmanande när jag är ensam med barnen in i veckorna. Men tisdagar är våra favoritdag. Då åker vi till min mammas, medan hon sköter barnen tar jag Rex och Nova ut långpromenad.

 

Ibland i regn

 

Och ibland i snö

 

 

 



Nova 2 år!!

Hipp hipp hurra för Nova 2 år...igår!!

 

 

Och inget löp ännu, kanske vi kan börja sikta in oss att åka på utställning ändå.



Vinterfotografering

Vintern har kommit till Kronoby. Novas bantning har verkligen haft effekt, med mindre mat och mer motion har resultatet kommit snabbt. Synd att inte någon portionerar upp min mat...=)

 

 

 

Nova börjar också visa tecken på att snart börja löpa, vilket är både bra och dåligt eftersom hon är anmäld till utställning ännu i början av december. Så vi får väl bara vänta och se...

 

Och vill ännu gratulera Novas syster Mille, samma föräldrar men från tidigare kull, som blev bästa tik och senare BIM på den stora club showen i Holland i lördags där 150 kooikrar deltog!! Stort grattis Nanna!!! En vacker dag ska jag också delta på den utställning!

Varför Mufi?

Jag är ju nu helt ny inom detta med hundavel. Kanske är det därför jag har ett behov att motivera mitt beslut? Kanske så någon hinner säga till om jag gör något riktigt galet =) I alla hundböcker talas det om ärlighet är det viktigaste inom uppfödning för att bedriva rasen framåt. Jag upplever att det väldigt ofta är så hysch hysch om vilken den tilltänkta hanen är och varför man valt just den hanen. Jag har alltid varit nyfiken på andras val av avelhanar. Varför just den? Vet nu inte om andra är intresserad av samma sak men i alla fall för egen del kommer jag att motivera varför jag kom fram till just Mufi.

 

Inom kooikerhondje-aveln finns det en viktig aspekt att ta i beaktan: att bredda avelsbasen. Trots att jag motiverade (mest åt maken) varför jag importerade en valp från Danmark var att om jag nångång avlar på henne kan jag söka lämplig partner inom landets gränser. Men när avelsplanerna framskred så gick min blick ut mot världen ändå, visst hade jag en och annan finsk hane i tankarna men de har använts i avel det senaste året så de blev uteslutna. I jämförelse med Shetland sheepdog där en hane kan ha 15-20 kullar efter sig så är en kooikerhane begränsad till 2-3 kullar. Det jag sökte var en "medelålders" hane med rätt kroppstyp, vackert uttryck, idelastorlek och lång svans. För det är ju utseendet som man tittar på först, sen börjare man utreda mentalitet och hälsa.

 

 

Novas brister är de lite onödigt raka vinklarna, svansen är just och just tillräckligt lång och att hon är lite för vit. Men i övrigt har hon det vackra uttrycket, fina örhängen, bra överlinje och trots att hon har för mycket vitt så är det vita väldigt rent. Dessutom är hon på mindre sidan storleksmässigt, hon är inte officiellt mätt men jag gissat själv på ca. 36-37cm i mankhöjd. Det rensade bort också många hanar som är för stora, med risk för förlossningskomplikationer.

Mufi har det rätta uttrycket i ansiktet som jag söker efter och den rätta kroppstypen. Han har fina vinklar och han har också den vackra röda färgen och hans vita är också väldigt rent vitt.

Mufi har även tävlat officiellt i agility

 

 När jag träffade Tiiu och Mufi i Helsingfors i maj var jag spänd över om jag skulle bli besviken när jag träffade honom in real life när jag hade så stora förväntningar. Men han var precis som en kooiker brukar/ska vara. Inte så värst intresserad av mig men mycket intresserad av Nova. Han rör sig självsäkert bland mycket folk och hundar. Men Tiiu berättar också att hon fått arbeta mycket med att han ska bli så bekväm i miljön som han är idag pga felhantering av en tränare. Men av den skyggheten syntes inte mycket, Mufi hoppade själv upp på utställningsbordet utan tvekan. Tiiu beskriver Mufi som crazy och det tror jag behövs i denna kombination när Nova är så lugn och vuxen till sättet. Och som parentes kan tilläggas att Mufis mamma "arbetar" som terapihund så i släkten finns översociala kooikrar

Och hälsomässigt är Mufi en bra och frisk hane med A/A höfter till Novas B/A, båda har armbågar 0/0, friska ögon, fria från wWd och ENM. Inte allergier eller kroniska sjukdomar. Och efter att avelsrådet tittat igenom bådas stamtavlor fanns det inte mycket att anmärka.

Men ska tillägga att det som saknas från tabellen eftersom det inte finns dokumenterat är att Mufis bror Merlin har en liten krok på svansen (kroksvans/häntämutka)

 

Denna process har pågått sen i februari så det var extra roligt att Mufi blev BIR på Europavinnarutställningen i augusti!!

Nu håller vi tummar och tår att allt löper normalt så att det blir en Estlandsresa i vinter

Seinäjoki INT 22.10-16

Kändes som en lång paus mellan utställningarna såhär på hösten. Egentligen skulle vi ju inte "behöva" åka på fler utställningar eftersom Nova har sina två sert och blir två år först i november. Men två utställningar man "måste" åka till är Vasa i april och Seinäjoki i oktober. Dessutom har Nova inget CACIB ännu och alltid är det bra att öva på arena-miljön med det trånga utrymmet och ekot.

Kooikrarna skulle in i ringen först kl.13 så ingen brådska från morgon, ändå startade vi lite onödigt sent så jag hann känna mig lite stressad när vi kom till hallen 12.30 men vi slapp undan parkeringsavgiften =) Dagens domare var Pia Itkonen, labradoruppfödare som skulle döma närmare 70 labradorer innan det var vår tur. Och jag stressade nog helt i onödan eftersom bedömningen drog ut på tiden. Men runt 14.30 blev det vår tur. 11 kooikerhondje var anmälda, två hanar och nio tikar. Två av dem var syskonbarn till kommande kulls pappa Mufi, dvs Damliers Odeon & Damliers Oprah. Så fina hundar! Odeon blev senare BIM/VSP, onnea Merja!

Från vänster: Cavalriina´s Finja Fiorella, Damliers Oprah & FasterBlitzen
Foto: Merja Mäki
 

Domaren var en mycket trevlig person som snällt och vänligt förklarade förtjänster och brister och motiverade sina beslut. Hon sa direkt att Nova har nog varit hemma vid alla sina måltider, då skämdes jag lite eftersom jag visste att hon var lite på hullet men att jag inte fått det åtgärdat. Men nu jobbar vi stenhårt på mindre mat och mera motion. Men hon tyckte också Nova var allt för rak i sina vinklar men hon trodde själv att det var en utvecklingsfas men att hon kan ju bara bedöma det hon ser här och nu, därför fick Nova nöja sig med bedömningen God

Kokin apulaisena ollut hieman pyyleva nuori neiti, jolla kaunisilmeinen pää
Hyvät korvakorut, riittävä kaula, vahva selkä, lantiossa pyöreyttä
Suora olkavarsi, niukat takakulmaukset. Hyvä rintakehä.
Kantaa hännän kauniisti liikkeessä. Hyvä sivuliike, vielä löysä edestä.
Hyvälaatuinen karvapeite, punaista saisi olla enemmän. Tarkkaavainen käytös

Och här ovan ser t.o.m jag att överarmen går ganska spikrakt neråt. Så vi ska hoppas det bara är en utvecklingsfas.

Även denna gång var barnen och mormor med och alla var så snälla och klagade inte fast det drog ut på tiden så det blev en tur via McDonalds som belöning för dem och tröst för mig =).

Nya tag!

 

 

 

Puppy plans!

Nu har avelsrådet gett sitt godkännande till kommande kombination.

Novas löp är beräknat till december/januari så ta gärna kontakt om ni är intresserad av en valp från denna kombination.

Se mera under Puppies!!

Tomt i huset

Det blev verkligen tomt efter att Rex flyttade hem igen. Nu är Nova sitt lugna jag igen, med Rex blev hon riktigt lekfull som en unghund borde vara. Förstärker nog min vilja att skaffa hund nr. 2 snart. Men först tar vi valpar, hade hittat en fin kombination i Holland med de skulle bli leveransklara i december så det är inte den mest optimala tiden, när Nova förväntas börja löpa. Jag kommer inte själv att spara en valp ur Novas kull (om allt går bra) utan min nästa kooiker kommer också att vara en import, helst från Holland. Av den anledningen att jag vill lära känna rasen från dess ursprungsland, dvs Holland. Men jag är öppen för allt och håller ögonen öppna. Annars kidnappar jag Rex för att stilla mitt två-hundars-begär, men jag tror nog han stretar emot rejält ;)

 

Nova som valp hemma i Danmark

 

Släktträff

I går blev det en trip till Vasa för kooikerträff.  Vi träffades i Kuni för att gå på vandringsleden. Vi var  5 tvåbenta och 9 kooikrar. Rex var självklart med för att träffa både mamma, syster och syskonbarn. 7 st var från samma kennel dvs Maricosans därifrån Rex kommer. Trots att Nova var en utböling så hade hon en släkting i hunden Theo som också har Oxo i stamtavlan. Rex och Nova uppförde sig riktigt bra bland alla övriga hundar fast nu Rex inte var överförtjust i Theo. Dessutom insåg jag att Nova inte vet hur en kooiker ska uppföra sig när hon försökte valla de andra hundarna. Mycket trevlig samvaro och jag fick svar på många frågor jag funderat på...men har lika många nya frågor :)

Rex har bott hos oss några dagar när min mamma är på resa till Estland. Den första kvällen och natten var han mycket  orolig och bara vandrade omkring och skällde på allt som hade ljud utanför dörren. Så kan säga att han verkligen är en bra vakthund åt en pensionär men i en barnfamiljer blir det lite jobbigt när han väcker hela huset på kvällen och tidiga morgon. Nu har även Rex och Nova börjat leka tillsammans så det tar jag som ett gott tecken.

 

Men på torsdag kommer mamma hem, men Nova har verkligen levt upp av att ha en kompis. Mest synd är det om katten som inte vågat sig in på flera dagar. Snart Chili får du komma in ❤

 

Man lär sålänge man lever

Trots att jag haft hund  i 17 år så finns det så mycket nytt att lära sig, som tur - vem vill bli fullärd =)

Bara som en så "enkel" sak som att hunden blir champion, jag visste ju att man ska ansöka om finskt championat via OmaKoiras digitala tjänst, fint så. Och jag visste att jag, sen när FI ch blivit bekräftat, ska skicka en ansökan till Norska kennelklubben. Men nu har jag fått lära mig (googla till mig) hur man får ett utländskt champion bekräftat i Finska databasen. Jag trodde länge att det finns något internt system som överför nya championtitlar men icke, utan då ska man skicka den norska bekräftelsen till FKK. Men det var enkelt, och fort gick det, inom ett dygn var den nya titeln tillagd. Har även idag lärt mig hur man tar en skärmdump (känner mig som en gammal kärring...) men här är resultatet av mina båda inlärningar

 

 

Och lite sparsam har jag blivit också (kniido som jag skulle vilja uttrycka mig på ren Kronobysvenska) men jag har inte beställt något diplom till Rex, varken finskt eller norskt. Känner att det skulle bli ett dyrt papper som samlar damm. Men en norsk championrosett har jag beställt, en rosett ser ju i alla fall fin ut när den samlar damm.

 

Och äntligen kom jag mig ut i skogen med Nova, det var så tyst och stilla, det var första gången vi var till skogen utan Tiki. Men Nova fick nog upp farten ändå, hon tog sig t.o.m ett dopp

 

 

Trevlig fortsättning på hösten, här spinner jag vidare på valpplanerna!

 



The story of Tiki

Har länge tänkt på denna text men det är först nu som jag gör slag i saken. Känns som om Tiki-kapitlet ännu är öppet innan jag fått berätta hur han var och varför det blev som det blev.

 

Året var 2009 och jag hade precis fått veta att tiken hos samma uppfödare som min andra sheltie Demi kom från, gått tom och nu blev det plötsligt panik i huset. Jag börjar nästan desperat söka en annan kennel. Demi hade nyligen konstaterats ha artros i höften och pensionerats från agilityn så jag sökte min nya agilitykumpan. Men när saker inte blir som man planerat blir man först arg och ledsen, jag skickade mail till säkert hälften av Finlands alla sheltieuppfödare utan att få napp. Tänk vad det kan va svårt att få tag i valp trots att det föds över 1000 shelties i året!! Jag blev t.o.m så desperat att jag kunde göra avkall på vissa av mina kriterier bara för att få hem en valp, t.ex, storleken trots att jag visste att jag gärna deltar på utställningar också. Men min kloka man sa att jag ska sova på saken, och det var precis vad jag behövde. Plötsligt dök det upp info om att de har valpar på Käpäläkoplan kennel i Åbo, jag åker och tittar och vem blir inte helt begaistrad i en sånhär sötis

 

Men det blev inte han jag först hade siktat in mig på som flyttade hem till oss, några dagar innan leverans fick jag veta att det blir en hane ur en annan kull eftersom "min" hane hade fått för låga poäng i valptestet och kanske inte skulle vara den mest optimala agilityhunden för mig. Men en vacker vårdag åkte hela familjen  ner till Åbo för att hämta hem söta Käpäläkoplan Pastilli alias Tiki

 

 

 

Tiki kom genast bra överens med Demi och de lekte från morron till kväll. Och redan dagen efter hans hemkomst startade träningen mot agilitytoppen. Vi inledde träningen med slalom med galler runt pinnarna och jag förstod snabbt att detta skulle bli en med fart

Tiki var väldigt klen i kroppen och han fick inte nån ordentlig päls innan han blev 4år, de insåg jag inte att Tiki skulle ha behövt mera tid innan han visades upp i utställningsringen. Men jag mitt pucko anmälde honom till en mängd utställningar för att sen åka hem med ett "behöver tid att utvecklas"

Men när Tiki blev ett år startade vi officiellt vår agilityträning. Men det var inte det lättaste att träna en blixtsnabb hund när man själv var höggravid. I augusti föddes vår andra dotter och två veckor senare återupptog jag agilityträningen, tur att småbarn sover mycket.

 

Tiki vann årets möllihund hösten före han startade sin officiella agilitykarriär

 

I februari startade vi vår första tävling som blev en katastrof, jag gick in och trodde vi skulle ta minst 1 nolla, vi var inte ens nära. Jag upptäckte att allt vi lärt oss var som bortblåst för han var helt stressad och gått i lås av hela tävlingssituationen. Skulle jag nu ha haft något under mössan skulle jag ha pausat tävlandet tills vi hade stresshanteringen under kontroll. Men jag var så desperat att få tävla att jag trodde det skulle lösa sig bara vi utsatte oss för tävlingssituationerna, mitt största misstag jag gjorde med Tiki...

 

Under hans aktiva karriär 2011-2013 (har inte tidigare tänkt på att han bara tävlade i tre år...) gjorde vi många fina banor men en stor del var kaos-banor. Och jag prövade många olika ritualer för att se vilken som passade Tiki bäst, men jag hann aldrig få ett universalsvar eftersom alla gånger var olika.

 

Men detta var en av våra bästa dagar, när allt klaffar, av tre banor var två noll-banor och den sista en "bra-diskning" Och platsen är Seinäjoki, Tikis tur-plats =)

 

Tikis största bedrift var att vinna sheltiemästerskapen i mediklassen 2012 som ordnades i Vörå

 

Här är Tiki med sina vandringspriser

 

I maj-13 tränade vi hemma på gården när Tiki plötsligt pep till och höll ena baktassen i vädret. Kände på tassen och fick ingen reaktion, efter en stund gick han normalt. Men nästa gång vi tränade började han också halta, så vi besökte veterinären som inte hittade något avvikande. Tiki var anmäld till agilitytävlingar i Seinäjoki veckan senare och eftersom Tiki slutat att halta beslutade jag mig för att åka. De två första banorna märktes inte att han skulle ha haltat men när vi gick i mål på den tredje banan såg jag att han gick på tre ben igen. Nu ville jag få benet undersökt. När "min" ordinarie veterinär var ledig fick det bli en annan privatmottagning. Han diagnostiserade Tiki med förstoppning som kan bero på förstorad prostata...kändes lite långsökt men har veterinären sagt så så är det väl så... Men efter att Tiki fått parafinolja både framifrån och bakifrån så hade Pentti återgått till jobbet och han konstaterade direkt att akillessenan hade luxerat och han hade drabbats av sk sheltiehäl. När jag sa den tidigare veterinärens diagnos bara suckade han och sa att han vet vem jag varit hos...

Tiki blev opererad och hade bandage i 6 veckor. Jag hade siktet inställt att vara tillbaka på tävlingsbanan redan på hösten men Tiki återhämtade sig inte riktigt som planerade. Så det blev fysioterapi och simning istället

Jag höll den hösten på att slutföra mina sjukskötarstudier så det blev ingen agilityträning den hösten. Men under vintern började vi märka att han ofta blev stel och lite halt efter långa promenader. Vi prövade massage och osteopat-behandling och alltid hittade de några låsningar, så han för tillfället blev bättre. Våren 2014 konstaterade jag att Tiki inte kommer att komma tillbaka till agilitybanan mera, det vår en svår sanning att smälta.

Dottern nr. 3 föddes i augusti 2014 och när man äntligen kom i form att göra ordentliga promenade så haltade han igen, och vi tog beslutet att han får stanna hemma från långpromenaderna men kortare promenader gick samt att springa på gården. Och mera fart på gården blev det när Nova flyttade hem till oss. Tiki tog sin fadersroll på allvar

 Sådär höll vi på, inga långpromenader, massage nån gång men det var sällan jag såg att det hjälpte nånting. Det var svårt att veta varifrån smärtan kom, ryggen röntgades vid två tillfällen, han åt kortison mellan varven ifall han skulle ha haft nån inflammation i det opererade benet, för det var just den sidan han blev halt på. Tillsist vandes man vid att hans skick, när han kastrerades fick han äntligen lite aptit, han som alltid varit dålig at äta. Även maten hade setts över, vi barfade en tid men eftersom Tiki åt så dåligt blev det dyrt i längden när jag måste kasta så mycket mat.

 

Men under hela våren 2016 kunde man sa att han hade ont, efter varje liten promenad flåsade han som om han sprungit flera kilometer, han drack också mycket men då drog jag paralleller till att han flåsade så mycket och därför blev torr i munnen. Redan hör började tankarna komma om detta var en bra hundliv...Jag gav osteopaten en chans till och hon sa att han är så otroligt spänd i musklerna att hon knappt känner ryggraden. Nån vecka senare blev det massören som fick musklerna att slappna av och jag trodde att han nu äntligen skulle bli bra.

 

Han blev bra men nån vecka senare kände jag, för det första att han magrat, sen att han var svullen över midjan vid ryggen. Och jag började googla ifall det skulle kunna vara njurarna som plötsligt blivit förstorade, men veterinären sa att det inte kan vara det utan det är muskler som helt har gått i lås och blivit så spända. Då tog jag beslutet att Tiki måste få slippa sina plågor. Det kändes lätt då men att ringa samtalet för att boka in Tikis sista tid kändes hemskt, gör jag rätt? Borde han inte få en chans till? Men jag for till byns veterinär och redan när hon gav första sprutan slutade han att andas, hon tänkte inte få in något iv-kanyl så det blev inte så lugnt och avslappnat som jag hoppats men Tiki var bort om all smärta då redan. Efteråt konstaterade veterinären att Tiki med största sannolikhet inte var frisk med tanke på att han slutade att andas redan vid första sprutan, dessutom hade han vätska i buken. Och när jag tänker tillbaka på dödsdagen och vi skulle få de sista fotona så orkade han knappt stå. Så jag är glad och tacksam att jag tog mitt beslut om avlivning, men med facit i hand borde jag ha gjort det tidigare.

Tiki var en fantastisk familjehund och barnens bästa vän. Visst hade han sina sämre sidor, som att han skällde i tid och otid. Men han var min lojala följeslagare

 

Nu springer han på de evigt gröna ängarna och är fri och lycklig. Tiki kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta och han fick tyvärr lida mycket på grund av mina misstag jag gjort som hundägare.

Jag hoppas du förlåter mig...

 



Snabba ryck vid Kennelklubben

Det jag gillar med dagens digitaliserade värld är att informationsgången går så snabbt. Med tanke på att jag besökte veterinären i torsdags och inte ens en vecka senare plingade det till i telefonen och jag fick resultaten i min mejlbox.

 

Och resultaten var strålande: höfterna var B/A och armbågarna 0/0 så Nova är klar att användas i avel. Vem den tilltänkta partnern är låter jag ännu vara osagt men det går att luska ut om man läser gamla texter. Men han ska ännu på HD kontroll nästa vecka och hans blodprov är skickade till Holland men de borde vara ok eftersom föräldrarna är fria. Men även en reservpartner är uttittad, försäkerhetsskull.

 

Nu borde jag alltså ändra denna bloggs namn och adress, ska se hur jag lyckas.

 



Hälsoundersökning

Denna vecka besökte jag veterinären i Kokkola för att göra hälso-check på Nova. Ögonen har hon friska och armbågarna är friska, höfterna såg också bra ut men vi väntar på kennelklubbens officiella utlåtande innan jag offentliggör resultaten. Veterinären tyckte Nova var en trevlig liten kooiker med stabilt temperament, det blev jag ju glad över.

 

 

Och ett stabilt temperament behövs om man ska kunna trivas med tillvaron i en trebarnsfamilj

Min första champion!!

Sommarens sista utställning, eller är det höstens första? Hur som helst var det storm i Himanga. Ända tills kooikrarna skulle in i ringen var det uppehåll men sen öppnades skyn. Dagens domare var Jaana Hartus och 4 kooikerhondje var anmälda, och det var inte så svårt att räkna ut vem de kunde vara =) Rex var först ut, domaren mätte Rex men därifrån kom ingen anmärkning. Vi fick ERI med SA, men jag hade hört ERI ei SA så jag var lite förargad och la Rex i buren och tog ut Nova för att värma upp när jag ser Snygg-Dinos ägare står och viftar åt oss att vi ska komma in i bästa hane-ringen, då går det upp för mig att vi nog fått SA ändå. Dino blir bästa hane och Rex bästa hane 2 med sert och Rex kan nu titulera sig UTSTÄLLNINGSCHAMPION!!

 

 

 

Rex begdömning:

Erinomaninen tyyppi, keskikokoa aavistuksen kookkaampi,

mittasuhteittaan oikea uros. Runko voisi kaarentua kaunimmin.

Varsin hyvä pää, selvä stoppi. Hyvät korvat ja korvakorut. Hyvä tiivis ylälinja.

Oikeat kulmaukset, riittävä askelmitta, varsin kookkaat ruskeat alueet sekä pientä pilkutusta

 

Och eftersom Rexs norska sert nu blev "aktiverat" blir han även Norsk utställningschampion! Det är inte dåligt att en hund som man tagit som omplaceringshund kan stoltsera med två championtitlar på 6 månader. Nu tar Rex utställningsledigt men redan nästa sommar tar vi en tur över till Sverige för att försöka oss på det svenska sertet och ett CACIB =)

 

Nova fick bedömningen EH2 och det var nog enbart färgen som drog ner betyget, och med all rätt, hon är ju för vit. Novas bedöming:

Tasapainosen rakentanut mittasuhteittaan oikea ikäisekseen

varsin reilurunkoinen nuori narttu. Riittävä luusto, oikeamuotoinen vielä hieman kevyehkö pää. Oikea ilme, riittävä korvakorut, hyvät kulmaukset. Tyypilliset liikkeet. Väritys turhan vaalea, laikut puuttuu toiselta puolen

 

Jag är faktiskt mycket nöjd över Novas bedömning, hon fick ju egentligen bättre bedömning en Rex, men alla domaren är inte så hård på färgbedömningen. Huvudsaken är ju att hon är bra byggd. Men jag fick ta ett ärevarv i BIR-ringen ändå när både Dino och Fiia ska in i ringen samtidigt. Trevlig dag om det inte hade varit för vädret. Det blev inga utomhus-poseringsbilder utan bara bild av rosetterna i bilen. Nu pausar vi på utställningarna och ska göra hälsoundersökningar. Äntligen kanske valpplanerna går framåt =)



Överkalix 13.8 -16

Känns som om man är en känslokall j*kel som hoppar från sorg till glädje i denna blogg. Men så är väl livet också, man kan ju inte sörja jämt. Men visst är det tomt i huset med bara en hund...

 

Men hur som helst var Nova och Rex sedan länge anmälda till utställningen till Överkalix och visst har ja väntat på den dagen tills vi skulle få ge oss iväg trots Tikis bortgång samma vecka.

På fredag eftermiddag packade vi bilen och begav oss norrut med sikte på Karungi där vi skulle övernatta i/på Idas stuga.

 

Bilen är fylld till bristningsgränsen

 

Karungi ligger 20min körning norrut från Haparanda längs med Torneälven. Så på bilden nedan syns Finland på andra sidan älven.

 

Kan varmt rekommendera Idas stuga för den som söker billigt och bra boende!!

Så på lördagsmorgon kör vi iväg mot Överkalix och till vår enda hjälp har vi navigatorn, som jag (brukar) litar på till 100%. Men skulle vi ha själv lite tittat på kartan innan kanske vi hade valt en annan väg. För vi körde alla världens småvägar och grusvägar och döm av min förvåning när vi plötsligt ska åka färja...men barnen var exalterade och inte tog det länge heller.

 

 

Och under vår skogskörning bongade vi även en tjäder och en ren

 

 

Men vi kom lyckligt fram till utställningsplatsen i god tid. Dagens domare var Svein Bjarne Helgesen och 5 kooikerhondje var anmälda.

Det var uppehåll hela förmiddagen men när vår bedömning skulle starta började det regna. Rex var först ut mot en annan hane i samma klass. Rex fick UTM men inget CK för han tyckte Rex hade för mjuk päls. Rex bedömning:

 

Exellent typ, fin balans, mycket bra huvud o. uttryck

Go hals o. överlinje, samlad kropp, norm. vinklad.

Kunde ha ngt bättre pälsstruktur

Goda rörelser, kunde ha ngt mer steglängd bak

 

 

 

Andra hanen fick också UTM utan CK men domare placerade Rex som etta i klassen. Och eftersom inga flera hanar var anmälda blev inget sert utdelat. Snabbt ut och byta hund. Nova skötte sig som vanligt exemplariskt och fick UTM med CK

Novas bedömning:

 

Exellent typ, fin balans, välformat huvud, kan ännu utv i nosparti.

Fem utryck, go hals o. överlinje. Samlad kropp, välvinklad.

Mycket god päls, mkt goda rörelser, kan bli stabilare fram

 

 Två andra tikar var anmälda i öppenklassen med ingen av dem fick CK så Nova blev med andra ord Bäst i Rasen och fick svenskt sert!!!

 

 

På grund av regnet och den långa vägen hem stannade vi inte till gruppfinalen. Hela vägen hem regnade det tills vi kom till Kalajoki, då såg vi solen. Måste nog skryta på alla tre barnen som orkade med allt utan att klaga och så tackar vi mormor för sällskapet. Och det blir nog flera resor till Sverige!