Jag heter Frida Slotte och född 1985. Jag är gift och har tre döttrar; Jessica -08, Ellinor -10, Agnes -14. Vi bor på landet i Kronoby i Österbotten, Finland. Jag är utbildad sjukskötare men är nu hemma med barnen (och hundarna)
Jag har alltid älskat djur och då främst hundar. Som barn fick jag aldrig ha ett eget djur eftersom doktor Brage sagt att jag var allergisk. Jag fick nöja mig med att umgås med min morbrors jakthundar. När jag var 14 år trotsade min mamma läkarna (eller orkade inte längre höra på mitt tjat) och blandrashunden Ludde flyttade till oss 1999. Tyvärr led Ludde av svår separationsångest och bokstavligen rev hela huset när vi var i skolan/på jobb. Så Ludde fick flytta till en familj i Jeppo där någon alltid var hemma. Efter det sa min mamma att vi inte ska skaffa nån ny hund men några månader senare hade vi en ny hund, även han en blandras vid namn Niko. Med honom kom intresset för lydnad och agility. Vi tävlade i lydnad (utan några större resultat) men nån agilitytävling blev det aldrig. Och eftersom intresset växte skaffade jag sheltien Demi. Hon började på utställningsbanan men eftersom hon var för stor (40cm i mankhöjd) sadlade vi om till agility. Hon steg till tredje klass och hann få en vinnarnolla (som behövs för agilitychampionat) innan hon började halta efter träning. Det visade sig att hon hade D/D höfter och artros och hon blev pensionerad, 5 år gammal.
Taimitarhan Eulaalia "Demi"
Sommaren 2009 flyttade Tiki hem till oss från Åbo. Han hade minsann sin framtid utstakad, han skulle bli agilityhund och med utställning som bisyssla. Jag var ivrig nog på utställning, men han var mycket sen i sin kroppsliga utveckling, han blev "klar" först när han var närmare 4 år. Under tiden blev Demi på sämre humör, antagligen pga smärta i höften. Vi hade då barn i krypåldern och efter ett utfall, som slutade tack och lov lyckligt, blev vi tvungna att ta beslut att antingen omplacera eller avliva. Jag kunde ju inte avliva en så trevlig hund och med de rätta kontakterna hittades ett underbart hem för Demi att tillbringa pensionärsdagarna.
Tikis historia går att läsa på hans egna sida, för han blev förvisso min agilityhund och han är nog den som lärt mig mest och gett mig flera tankeställare men pga skada blev även han pensionerad från agilityn, 5 år gammal.
Demi & Tiki
Nu hade jag fått nog av shetland sheepdog, jag vet att jag haft otur och att det inte är rasens fel men jag kände att nu var ett rasbyte nödvändigt. Det stod mellan kooikerhondje, nova scotia duck tolling retriver eller kromfohrländer. Valet föll ändå ganska klart på kooiker, som jag varit in på innan jag tog Tiki, men den gången "fegade jag ur". Nu var det bara dags att lära sig så mycket om rasen som möjligt, jag besökte uppfödare, blev medlem i alla kooikergrupper jag hittade på facebook. Jag hittade en uppfödare vars linje jag gillade, och eftersom jg väntade barn nr.3 var det ingen brådska med valp utan jag avvaktar tills rätt valp dyker upp. När det sedan inte alls dyker upp nån valp blickar jag ut mot världen, främst Sverigt. Men så dyker det upp en "annons" på facebook att valpar väntas av en helt underbart fin kombination...i Danmark. Jag tar kontakt och får såden höra att 8 valpar fötts varav 6 är tikar. Resan bokas och i januari flyger jag hem med mitt lilla knytte. Det var e resa värd att minnas eftersom jag även hade dotter nr.3, som då var 5 månader, med mig. Allt gick fint och lilla Nova har överträffat alla mina förväntningar, så jag skickar ett varmt tack till Nanna som valde ut en så underbar hund till mig!!
Nova
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar