fredag 24 februari 2017

Parningsresan

Nu har jag/vi äntligen landat i vardagen och orkar ta mig tid att skriva. Det har varit en fullspäckad vecka. Men vi tar det från början. Fredagen den 10.2 besöker jag veterinären för att ta progesteronprov på dag 7, ganska tidigt, jag vet, men jag var så otroligt rädd att missa rätta dagen när en av Novas systrar varit väldigt tidig med progesteronökningen. Men eftersom man här i glesbygden inte har möjlighet att få provsvaren på samma dag så blev det att vänta med spänning. Vi tog även vaginalutstryk som visade typiska tecken på höglöp. Efter att även träffat Antero-killen gav han en fingervisning om att det börjar nog närma sig höglöp. Nästa möjlighet att testa progesteronet var på måndag med resultat på tisdag kände jag att jag inte ville vänta, jag bokade resan till Tallinn. På tåget ner nästa dag fick jag gårdagens proge.svar : 1,3...Jag kände hoppet sakta försvinna men tänkte att vi nog kommer på nån lösning, vilket vi gjorde. Redan utanför hamnen bestämde vi oss att Nova kommer att få stanna i Tallinn under veckan vilket jag tyckte lät som en bra ide, förutsatt att Nova kom överens med hundarna i hushållet, det vill säga Mufi, Lotte (Mufias halvsyster) och Täpi (mamma till både Mufi och Lotte).
 
Fina Täpi som jobbar som terapihund
 
Mufi fattade genast tycke för Nova och visst visste Mufi att nu kom det en löptik i huset, Nova vek redan då undan svansen men man såg nog på Mufa att inte var han så väldigt intresserad.
Hela söndagen spenderades i Estland, strandpromenad, sightseeing i gamla stan och en massa hundprat. Träffade även en familj som var intresserad av en valp efter Mufi och Nova.
Mufi var precis så glad och sprallig som jag hoppast, han var social och en riktig gentleman mot Nova. Tikarna hade ett lugnare temperament och ville gärna vara nära, de till och med sov med mig i soffan på natten trots att jag var utbölingen i huset.
 
 
Så kom då måndag som betydde resa-hem-utan-Nova. Hade ju självklart velat stanna längre men eftersom maken skulle i jobb så behövdes jag hemma med barnen. Tiiu hade gissat på att onsdag kanske kunde vara den rätta dagen. Så hemma gick jag som på tårna för att få höra några nyheter från Estland. Kunde konstatera under dessa hundfria dagar : vilken eremit jag skulle bli utan hund, jag skulle inte ta mig ur huset, allra minst på en promenad...
Onsdagen kom och Tiiu meddelade att nu hade Mufi helt ändrat karaktär och var helt "på". Men nu ville inte Nova riktigt samma sak och vi funderade på om hon var osäker när jag inte var på plats. Så jag började planera in en resa dit nästa dag, Nova skulle ju ända hem nångång så... Fick senare meddelande att en parning ägt rum med 30min hängning. Men beslutade mig för att åka ner ändå. Direkt efter jobbet på torsdag satte jag mig på tåget ner och tog båten över. Var framme 22.30 och vi försökte få till en parning men det var både kallt och halt så vi avslutade försöken ganska snabbt, nya tag på morgonen. Det blev en tidig morgon och dimman låg tät. Det var någon plusgrad, jämfört med dagen före när det var på minus, så nu hade leran kommit fram. Efter en timme i trädgården var Nova mera brun är vit. Och det var så nära så nära men Mufi hittade inte "in", har i efterhand läst att det inte är så lätt att få till en parning med två orutinerade hundar. Men en gång har det ju lyckats så vi tror hårt på att det.
 

 
 
Det var frustrerande att åka hem utan att ha sett när en parning sker men även nu måste jag åka hem eftersom jag skulle i jobb på lördag. Båten över gick bra trots att Nova måste vara i båtens kennelutrymme, det behövde vi inte på förra etappen sålänge vi var "ur vägen". Men lyckligtvis var burarna så stora att Novas tygbur rymdes innanför. Sen var det "bara" att ta tåget hem, men jag hade inte räknat med att södra Finland börjat sitt sportlov just dendär fredagen så alla hundplatser till tågen var fullbokade, vi blev strandsatta i 6 timmar innan vårt nattåg tog oss hem, hemma var vi lite efter kl.2. Tack och lov hade jag kvällsskifte på lördag.

 
Nu kan vi inget annat än vänta och se, ultraljud är bokat till 14.3. Då vet vi om det finns några valpar i magen. Thanks again Tiiu for your hospitality!!

torsdag 16 februari 2017

Here we go again

Sitter igen på tåget, påväg till Estland. Precis som vi förutspådde så hade Nova sin rätta dag på onsdag. Mufi hade blivit mycket mer intresserad av Nova men när det skulle bli lite action ville inte Nova vara med längre. Tiiu gissade att hon var osäker och rädd när jag inte var på plats. Jag började planera in en färd ner som involverar halva släkten för att få det hela att gå ihop, TACK till er!! Senare fick jag meddelande av Tiiu att en betäckning skett efter att hon fått lite hjälp av sin veterinär. Men jag åker nu ner ifall vi skulle få till en till parning ifall hon känner sig tryggare när jag är med. Sen åker Nova och jag hem tillsammans 💕 

To be continued...


Från gamla stan i Tallinn

lördag 11 februari 2017

På plats i Estland

I fredags var det en vecka sen Nova löpa så med tanke på helgen ville jag ta progesterontest redan på fredag och för säkerhetsskull även vaginalutstryck. Uttrycket visade på att Nova började gå in i höglöp och tack vara en snäll Antero-pojke fick vi en fingervisning om att vi borde bege oss mot Estland.



Bokade biljetterna och satte mig på tåget igår, lördag, mot Helsingfors och först när jag var framme fick jag provsvaret : 1,3! Sk*t, alldeles för låg för att nån parning ska lyckas denna helg eftersom 8 vore det optimala värdet. Men vi åker nu över, får ju bekanta mig med Mufi och även träffa en valpspekulant här i Tallinn.
Nova och Mufi gillar genast varandra och Nova lägger undan svansen och Mufi prövar bestiga men där var det stop. Så vi kom fram till den lösningen att Nova kommer att stanna här i Estland i veckan, vore ju så harmt att inte få till nån parning när vi nu kommit såhär långt.


Mufi är så fin och hur trevlig som helst!! Glad, sprallig, social och älskvärd!! En riktig gentleman mot Nova. Mufis mamma och syster i bakgrunden accepterade bra att en löptik kom till deras hus. Mamma Täpi vill gärna vara nära och delar ut pussar till alla som kommer nära.

Imorgon, måndag, måste jag bege mig hemåt annars blir nog inte barnen så glada. Hur jag ska få hem Nova är en annan liten detalj som jag inte har riktigt påklart ännu men nog ordnar det sig. Viktigaste är ju att hon och Mufi får en trevlig vecka tillsammans 😊


I väntan på den splitternya färjan Tallink Megastar. Nova är lugnet själv ❤

fredag 3 februari 2017

Nova löper!!

Det var inte långt kvar, i dag såg jag de första bloddropparna i pälsen!! Jag tittade flera gånger och jo, pappret blev rött!
Så nu väntar vi på höglöpet, sen tar vi en trip till Estland!
 
Håll nu tummarna!!
 


torsdag 2 februari 2017

Det kan inte vara långt kvar

I några veckors tid har jag sett att Nova kissar mer än vanligt, vilket är ett typiskt snart-dags-för-löp-tecken. I och för sig kan ju jag, såhär i väntans tider, vara lite FÖR symptomsökande. Men redan för två veckor sedan när vi besökte min mamma visade Rex ett visst intresse för Novas bakre ända. Idag var vi på vår veckoliga promenad tillsammans med Rex (första gången detta år, blev lång julpaus) Rex vill gärna ta sig en titt flera gånger under Novas svans och man ser på Nova att hon bjuder in Rex på en liten flört. Under vår promenad kissade Nova säkert 30 gånger under våra 5 km så löpet kan inte vara långt borta!!  

 
Jag är ju ny i branchen eftersom detta kommer bli min första kull men jag är helt överraskad över det stora intresset för att få köpa en valp. Och jag är så glad att så många vill komma och träffa Nova redan före parning och valpar. Största delen som hört av sig har inte haft kooiker tidigare så det också är roligt att många fått upp ögonen för vår fina, vackra och trevliga ras. Jag kommer inte ha någon reservationslista utan alla som är intresserad av en valp får gladeligen höra av sig!
 
Och vår stackars kisse Chili har troligtvis varit i slagsmål och fått ett stort sår i sidan, men med en bra veterinär här i Kronoby blev hon snart återställd, trots att hälften av antibiotikakuren blev otagen eftersom kattskrället vägrade ta sin medicin. Chili svalt hellre än åt tonfisk med krossad antibiotika i!! Men såret for ihop på mindre än en vecka, vilket läkkött.