En riktig vinter

Bidrar med lite vinterbilder. När kölden äntligen vek sig kunde man vara ute ordentligt igen. Och när dessutom solen tittade fram kunde jag inte motstå frestelsen att ta lite bilder. Som tidigare nämnt är inte kameran den bästa men den tar ju ändå bilder, skarpa bilder jämfört med telefonens kamera... Så innan jobbet plomsade jag ut i snön ut på åkern där vi brukar ta vår snabba dagspromenad. Att få Nova att stå still är inte det lättaste men grannens hundar gav ifrån sig lite ljud och så då gick det hur bra som helst

Och Tiki har blivit fet!! Han som alltid varit smal som en sticka, han som ätit mindre än en hamster och nu är han plötsligt...fet!! Men han blev kastrerad i april och med konkurrens hemma så äter han ju bra nu. Och dessutom har han haft inflammation i den opererade leden att han fått vara hemma från långpromenaderna. Så nu är det bantning som gäller, Tiki och jag får banta tillsammans =)

För visst bör det komma bort lite graviditetskilon ("babyn" är ju 1½år..) eftersom Nova och jag äntligen börjat träna agility!! Vi tar privatlektioner kan man säga, så inga JKFare tror jag svikit dem för Kokkolaföreningen. Mer om det senare, när vi verkligen kommit igång. Men så mycket kan jag säga att denna gång ska jag verkligen satsa på grundarbetet, för man lär ju sig av sina misstag, ska vi hoppas!

Helsingfors INT

Nu skäms jag igen över min lathet...

Men nytt år med nya tag.

Jo, den 4 december steg jag tillsammans med de två äldsta döttrarna + Nova på tåget i Kokkola med sikte på huvudstaden. Tågvagnen som tillät hundar var fylld till bredden med andra entusiaster. Och framme i Helsingfors spillde regnet ner. Jag var så nöjd med min burkärra som jag köpt i andra hand redan förra vintern och nu fick jag pröva den på riktigt, och där började helgens största problem. Att få buren med allt tillbehör att hållas på kärran. Det var nog mer än två handfulla gånger hela ekipaget föll omkull, jag hade inte räknat med alla spårvagnsspår och stenlagda gator när jag fantiserade om hur enkelt det skulle vara att få dra kärran efter mig. Så tack svärföräldrar för spännremmarna jag fick till julklapp, de kommer att behövas. Men både barnen och Nova uppförde sig exemplariskt. 

Själva utställningen då...ja...det var nog inte riktigt vår helg om man säger så. På lördag, Helsinkiwinner-15, dömdes kooikrarna av danskan Birte Scheel och 26 ekipage var anmälda. Nova fick MG och placerade sig som 4:de bland juniortikarna.

13 month very feminine head & expression. Correct bite. Dark eyes. Neck could be slightly longer and shoulder angulations could be better. Strong bone, correct topline & tailset. Could be better angulated behind and have shorter hocks. Moves with quite good drive behind but should be more parallel in front. Nice coat

På söndagen var det finsk winner-15 och som domare fungerade Tiina Taulos förutom juniorerna som dömdes av Markku Kipinä. Sammanlagt var 33 kooikrar anmälda. Vi fick samma betyg denna dag men placerade oss som 3:dje, eftersom denna dag var endast 3 juniortikar anmälda.

Hyvä koko ja mittasuhteet, voisi olla voimakkaammin kulmautunut etuosaltaan. Riittävästi kulmautunut takaa. Vielä ?? pää. Kiittävän ?? kuono-osa. Hyvä pigmentti ja purenta. Tummat pyöreät silmät. Hyvät korvat ja korvakorut. Turkinlaatu ok. Riittävät värimerkit. ? ? ? ? Turhan löysä edestä.

Å denna ringsekreterare borde gå skrivkurs så man nu någotsånär kunde tolka vad som stod. Och när man inte har finska som modersmål kan man häller inte gissa sig till vad det skulle stå. Visst var det en liten besvikelse över helgen men det uppvägde av alla nya människor man träffade. När man är ny i rasen är det så roligt, och nödvändigt, att skapa kontakter. Nästa stora kontaktknytarhelg bli på specialutställningen i juni, ska bli så kul!!

Lite bilder från helgen och fotograf är Suvi Tyynismaa

Bild från lördagen. Och trots att jag vet att man inte ska klä sig i samma färg som sin hund står jag här plötsligt med en vit blazer till en vit hund...

Bild från söndagen, juniortikarna. Mittersta tiken Damilers Odette vann båda dagarnas juniortitlar och tikserten. Onnea Eija!!

Så nu pausar vi med utställning och Nova får växa till sig, Och så ska Nova och jag börja på nybörjarkurs i agility, YEEE!!

FasterBlitzen "Nova" 1 år!!

Min danska skönhet har i dagarna fyllt ett år!! Minns ju ännu när jag fick valpbesked från Danmark, hur överlycklig jag blev när jag så länge letat efter en valp. Under min valpsökartid blev jag ett tag desperat och var beredd att ta vilken valp som helst...men vilken tur att jag orkade vänta! Och vilken tur att jag gjorde besväret att åka ända till Danmark för att hämta hem världens bästaste och finaste valp!! Bilderna talar ju för sig själv...

Nova hemma i Danmark där Nanna föder upp Kooikerhondje och Nannas mamma Anne Klok föder upp collies

foto: Nanna Klok Ankersen

Nova 9 veckor

Nova 1 år

R.I.P Demi

Taimitarhan Eulaalia "Demi" 24.3.04 - 9.11.15

Demi kom till mig som min första renrasiga hund och vi sprang på både utställningar och agilitytävlingar. Hon var så levnadsglad och älskade människor och mat. Men hon hade dåliga höfter och fick symptom på artros. När vi då hade barn i krypåldern insåg vi att detta inte var en hållbar situation och hon fick flytta till ett underbart hem i grannbyn Nedervetil och vi hade möjlighet att hälsa på så ofta vi kunde. Demi var ett matvrak utan dess like och glufsade i sig maten fortare än man hann blinka. Så den dagen Demi inte äter, då är hon sjuk. Och nu kom då den dagen när hon slutade äta och veterinären konstaterade att hon hade grav njursvikt och att det inte fanns mera att göra. Gladare och mera människoälskande sheltie får man leta efter. Vi minns dej med värme och saknad.

En video tillägnad Demi när hon ännu var ung och frisk. 

Ursäkta formatet...ett testing testing när jag skulle lära mig göra egna videor till Youtube

  

Seinäjoki INT 24.10-15

Börjar inse varför det blir så långt mellan en händelse och blogginlägg: jag har ju inga fotografier att visa...känns lite torrt att skriva om man inte har bildbevis. Har ingen höjdarkamera och dessvärre inte intresse för att en bättre kamera skulle vara värd att köpa...och hade jag en bra kamera skulle jag vara för lat för att ta den med.

Men med eller utan kamera for jag, min mamma, yngsta dottern Agnes och Nova till Seinäjoki på internationell utställning. Detta var Novas första inomhusutställning och det var nog lite obehagligt tyckte Nova. Men hon fick vara i sin bur under transporten till ringen och därefter gick det ganska bra och hon kunde slappna av trots trångt runt ringen. 7 kooikrar var anmälda. Som domare fungerade Astrid Lundava från Estland. Hon dömde hundarna på marken trots att kooikern är ganska liten ras. Nova tyckte hon var lite för direkt "på" och ryggade tillbaka. Nova fick bedömningen EXC/ERI/EXL (vet inte riktigt vilket språk jag ska skriva på..) och placerade sig som andra i juniorklassen.

Riittävä luustoinen, keskikoloisesta pienempi narttu. Saisi olla itsevarmempi. Riittävän vankka pää. Elegantti kaula. Hyvä selkälinja. Hieman suora edestä, hyvin kulmautunut takaa. Liikkuu riittävän tasapainoisesti.

Nova snusade väldigt mycket på mattan och jag började då ångra att vi inte varit på några utställningsträning den senaste tiden. Så nu inför Helsingforsutställningen så försöker vi vara varje vecka för att Nova ska bli van att igen bli hanterad av främlingar. Bara 3 veckor kvar...

Vi hade en köldknäpp i slutet av oktober så vinterpälsen kom fram...

...men nu är det nog bara regnkläder som behövs. Vill ha snö!!!

Motivation är A och O

...inom hunderiet. Men ibland tar det en stund innan man hittar den rätta motivations"redskapet". När jag började träna agility med Demi på 2005 hörde det till att man motiverade med godis, som självklart skulle komma direkt hur handen. För hunden skulle ju lära sig att följa handen. Tack och lov har tiderna förändrats. I dagens agility är det små marginalen i täten och att då ha en hund som följer handen ställer stora krav på förarens spänst och kondition =)

Så när jag började träning med Tiki började jag direkt motivera med leksak. Och han går verkligen igång på leksaker, att träna in slalom var rena barnleken med en hund som hade sådant drive framåt.

Självklart hade jag hoppats på samma resultat med Nova men tyvärr är hennes leksaksintresse ganska svagt medan hon kan göra vad som helst för en korvbit. Så när jag kom igång med slalomträningen igen, efter vårt bakslag, så försökte jag med att kasta bollen åt henne. Det fungerade några gånger men tillslut sprang hon inte efter den mera. 

Men NU, har jag märkt att godis går att använda och du utan att kasta godis framåt, utan jag "kastar" mig själv framåt. Så¨fort hon tar sig igenom porten hoppar/springer jag glatt framåt. Och det är så roligt att se hennes drive framåt, när hon ser att vi är påväg mot de orangea käpparna springer hon fram och tar dem. Lyckan är total =) Vi har nu 2 portar som hon klarar av från NÄSTAN alla håll =) Mycket lovande och hoppas det fortsätter i samma takt.

Lägger upp videon där jag får min inspiration ifrån

Och bara för att tillägga, vi hårdtränar inte, utan ser slalomträningen som ett roligt trick att lära in. Att vi har halva jobbet gjort inom nybörjaragility är ju bara ett plus

Bakslag

Man borde ju veta att framgång inte kan komma utan bakslag, men 

likväl är det irriterande. Nu har ju Nova och jag inte kommit så långt i vår träning att vi inte behöver hoppa så många steg bakåt. Ämnet, ifall någon funderar, är alltså agility. Efter att jag analyserat min träning med Tiki kan jag vara arg på mig själv som inte tog tag i problem när de dök upp. Som dethär med stressen, på vår första tävling upplevde jag första gången att han var helt blockerad, vilket han inte varit på träning. Tog jag tag i problemet? Nej, lite klickerträning hade jag på nån inofficiell tävling men i övrigt gjorde jag ingenting. När jag istället skulle ha behövt ta tävlingspaus tills problemet var hanterbart, men det var då så viktigt att tävla att jag blundade för problemet och tänkte att det säkert löser sig av sig själv när vi fått in tävlingsvanan... Det tog månader(/år) innan jag hittade de rätta rutinerna inför våra tävlingar, men ändå kunde resultatet vara helt olika.

Mitt pyttelilla bakslag handlar denna gång om slalom. Jag borde ju veta bättre än att tro att jag kan göra min egna variant av en väl utarbetad och genomtänkt metod. Jag använder Susan Garretts metod 2&2weaves. Men istället för att följa metoden till punkt och pricka så fick jag inse att när vi hade 3 portar och la dem lite på sned hade Nova ingen aning om vad jag var ute efter. Så idag har jag har jag gått och varit lite småsur, på mig själv förstås, imorgon pausar vi och kanske nästa vecka tar vi nya tag med bara en port. Tillbaks till ruta ett med andra ord..och denna gång ska jag göra som det är tänkt

Jag vet...i-lands problem...