Parningsresan

Nu har jag/vi äntligen landat i vardagen och orkar ta mig tid att skriva. Det har varit en fullspäckad vecka. Men vi tar det från början. Fredagen den 10.2 besöker jag veterinären för att ta progesteronprov på dag 7, ganska tidigt, jag vet, men jag var så otroligt rädd att missa rätta dagen när en av Novas systrar varit väldigt tidig med progesteronökningen. Men eftersom man här i glesbygden inte har möjlighet att få provsvaren på samma dag så blev det att vänta med spänning. Vi tog även vaginalutstryk som visade typiska tecken på höglöp. Efter att även träffat Antero-killen gav han en fingervisning om att det börjar nog närma sig höglöp. Nästa möjlighet att testa progesteronet var på måndag med resultat på tisdag kände jag att jag inte ville vänta, jag bokade resan till Tallinn. På tåget ner nästa dag fick jag gårdagens proge.svar : 1,3...Jag kände hoppet sakta försvinna men tänkte att vi nog kommer på nån lösning, vilket vi gjorde. Redan utanför hamnen bestämde vi oss att Nova kommer att få stanna i Tallinn under veckan vilket jag tyckte lät som en bra ide, förutsatt att Nova kom överens med hundarna i hushållet, det vill säga Mufi, Lotte (Mufias halvsyster) och Täpi (mamma till både Mufi och Lotte).
 

Fina Täpi som jobbar som terapihund

 

Mufi fattade genast tycke för Nova och visst visste Mufi att nu kom det en löptik i huset, Nova vek redan då undan svansen men man såg nog på Mufa att inte var han så väldigt intresserad.

Hela söndagen spenderades i Estland, strandpromenad, sightseeing i gamla stan och en massa hundprat. Träffade även en familj som var intresserad av en valp efter Mufi och Nova.

Mufi var precis så glad och sprallig som jag hoppast, han var social och en riktig gentleman mot Nova. Tikarna hade ett lugnare temperament och ville gärna vara nära, de till och med sov med mig i soffan på natten trots att jag var utbölingen i huset.

 

 

Så kom då måndag som betydde resa-hem-utan-Nova. Hade ju självklart velat stanna längre men eftersom maken skulle i jobb så behövdes jag hemma med barnen. Tiiu hade gissat på att onsdag kanske kunde vara den rätta dagen. Så hemma gick jag som på tårna för att få höra några nyheter från Estland. Kunde konstatera under dessa hundfria dagar : vilken eremit jag skulle bli utan hund, jag skulle inte ta mig ur huset, allra minst på en promenad...

Onsdagen kom och Tiiu meddelade att nu hade Mufi helt ändrat karaktär och var helt "på". Men nu ville inte Nova riktigt samma sak och vi funderade på om hon var osäker när jag inte var på plats. Så jag började planera in en resa dit nästa dag, Nova skulle ju ända hem nångång så... Fick senare meddelande att en parning ägt rum med 30min hängning. Men beslutade mig för att åka ner ändå. Direkt efter jobbet på torsdag satte jag mig på tåget ner och tog båten över. Var framme 22.30 och vi försökte få till en parning men det var både kallt och halt så vi avslutade försöken ganska snabbt, nya tag på morgonen. Det blev en tidig morgon och dimman låg tät. Det var någon plusgrad, jämfört med dagen före när det var på minus, så nu hade leran kommit fram. Efter en timme i trädgården var Nova mera brun är vit. Och det var så nära så nära men Mufi hittade inte "in", har i efterhand läst att det inte är så lätt att få till en parning med två orutinerade hundar. Men en gång har det ju lyckats så vi tror hårt på att det.

 

 

 

Det var frustrerande att åka hem utan att ha sett när en parning sker men även nu måste jag åka hem eftersom jag skulle i jobb på lördag. Båten över gick bra trots att Nova måste vara i båtens kennelutrymme, det behövde vi inte på förra etappen sålänge vi var "ur vägen". Men lyckligtvis var burarna så stora att Novas tygbur rymdes innanför. Sen var det "bara" att ta tåget hem, men jag hade inte räknat med att södra Finland börjat sitt sportlov just dendär fredagen så alla hundplatser till tågen var fullbokade, vi blev strandsatta i 6 timmar innan vårt nattåg tog oss hem, hemma var vi lite efter kl.2. Tack och lov hade jag kvällsskifte på lördag.

 

Nu kan vi inget annat än vänta och se, ultraljud är bokat till 14.3. Då vet vi om det finns några valpar i magen. Thanks again Tiiu for your hospitality!!