Jag är ju nu helt ny inom detta med hundavel. Kanske är det därför jag har ett behov att motivera mitt beslut? Kanske så någon hinner säga till om jag gör något riktigt galet =) I alla hundböcker talas det om ärlighet är det viktigaste inom uppfödning för att bedriva rasen framåt. Jag upplever att det väldigt ofta är så hysch hysch om vilken den tilltänkta hanen är och varför man valt just den hanen. Jag har alltid varit nyfiken på andras val av avelhanar. Varför just den? Vet nu inte om andra är intresserad av samma sak men i alla fall för egen del kommer jag att motivera varför jag kom fram till just Mufi.
Inom kooikerhondje-aveln finns det en viktig aspekt att ta i beaktan: att bredda avelsbasen. Trots att jag motiverade (mest åt maken) varför jag importerade en valp från Danmark var att om jag nångång avlar på henne kan jag söka lämplig partner inom landets gränser. Men när avelsplanerna framskred så gick min blick ut mot världen ändå, visst hade jag en och annan finsk hane i tankarna men de har använts i avel det senaste året så de blev uteslutna. I jämförelse med Shetland sheepdog där en hane kan ha 15-20 kullar efter sig så är en kooikerhane begränsad till 2-3 kullar. Det jag sökte var en "medelålders" hane med rätt kroppstyp, vackert uttryck, idelastorlek och lång svans. För det är ju utseendet som man tittar på först, sen börjare man utreda mentalitet och hälsa.
Novas brister är de lite onödigt raka vinklarna, svansen är just och just tillräckligt lång och att hon är lite för vit. Men i övrigt har hon det vackra uttrycket, fina örhängen, bra överlinje och trots att hon har för mycket vitt så är det vita väldigt rent. Dessutom är hon på mindre sidan storleksmässigt, hon är inte officiellt mätt men jag gissat själv på ca. 36-37cm i mankhöjd. Det rensade bort också många hanar som är för stora, med risk för förlossningskomplikationer.
Mufi har det rätta uttrycket i ansiktet som jag söker efter och den rätta kroppstypen. Han har fina vinklar och han har också den vackra röda färgen och hans vita är också väldigt rent vitt.
Mufi har även tävlat officiellt i agility
När jag träffade Tiiu och Mufi i Helsingfors i maj var jag spänd över om jag skulle bli besviken när jag träffade honom in real life när jag hade så stora förväntningar. Men han var precis som en kooiker brukar/ska vara. Inte så värst intresserad av mig men mycket intresserad av Nova. Han rör sig självsäkert bland mycket folk och hundar. Men Tiiu berättar också att hon fått arbeta mycket med att han ska bli så bekväm i miljön som han är idag pga felhantering av en tränare. Men av den skyggheten syntes inte mycket, Mufi hoppade själv upp på utställningsbordet utan tvekan. Tiiu beskriver Mufi som crazy och det tror jag behövs i denna kombination när Nova är så lugn och vuxen till sättet. Och som parentes kan tilläggas att Mufis mamma "arbetar" som terapihund så i släkten finns översociala kooikrar
Och hälsomässigt är Mufi en bra och frisk hane med A/A höfter till Novas B/A, båda har armbågar 0/0, friska ögon, fria från wWd och ENM. Inte allergier eller kroniska sjukdomar. Och efter att avelsrådet tittat igenom bådas stamtavlor fanns det inte mycket att anmärka.
Men ska tillägga att det som saknas från tabellen eftersom det inte finns dokumenterat är att Mufis bror Merlin har en liten krok på svansen (kroksvans/häntämutka)
Denna process har pågått sen i februari så det var extra roligt att Mufi blev BIR på Europavinnarutställningen i augusti!!
Nu håller vi tummar och tår att allt löper normalt så att det blir en Estlandsresa i vinter
