Seinäjoki INT 22.10-16

Kändes som en lång paus mellan utställningarna såhär på hösten. Egentligen skulle vi ju inte "behöva" åka på fler utställningar eftersom Nova har sina två sert och blir två år först i november. Men två utställningar man "måste" åka till är Vasa i april och Seinäjoki i oktober. Dessutom har Nova inget CACIB ännu och alltid är det bra att öva på arena-miljön med det trånga utrymmet och ekot.

Kooikrarna skulle in i ringen först kl.13 så ingen brådska från morgon, ändå startade vi lite onödigt sent så jag hann känna mig lite stressad när vi kom till hallen 12.30 men vi slapp undan parkeringsavgiften =) Dagens domare var Pia Itkonen, labradoruppfödare som skulle döma närmare 70 labradorer innan det var vår tur. Och jag stressade nog helt i onödan eftersom bedömningen drog ut på tiden. Men runt 14.30 blev det vår tur. 11 kooikerhondje var anmälda, två hanar och nio tikar. Två av dem var syskonbarn till kommande kulls pappa Mufi, dvs Damliers Odeon & Damliers Oprah. Så fina hundar! Odeon blev senare BIM/VSP, onnea Merja!

Från vänster: Cavalriina´s Finja Fiorella, Damliers Oprah & FasterBlitzen
Foto: Merja Mäki
 

Domaren var en mycket trevlig person som snällt och vänligt förklarade förtjänster och brister och motiverade sina beslut. Hon sa direkt att Nova har nog varit hemma vid alla sina måltider, då skämdes jag lite eftersom jag visste att hon var lite på hullet men att jag inte fått det åtgärdat. Men nu jobbar vi stenhårt på mindre mat och mera motion. Men hon tyckte också Nova var allt för rak i sina vinklar men hon trodde själv att det var en utvecklingsfas men att hon kan ju bara bedöma det hon ser här och nu, därför fick Nova nöja sig med bedömningen God

Kokin apulaisena ollut hieman pyyleva nuori neiti, jolla kaunisilmeinen pää
Hyvät korvakorut, riittävä kaula, vahva selkä, lantiossa pyöreyttä
Suora olkavarsi, niukat takakulmaukset. Hyvä rintakehä.
Kantaa hännän kauniisti liikkeessä. Hyvä sivuliike, vielä löysä edestä.
Hyvälaatuinen karvapeite, punaista saisi olla enemmän. Tarkkaavainen käytös

Och här ovan ser t.o.m jag att överarmen går ganska spikrakt neråt. Så vi ska hoppas det bara är en utvecklingsfas.

Även denna gång var barnen och mormor med och alla var så snälla och klagade inte fast det drog ut på tiden så det blev en tur via McDonalds som belöning för dem och tröst för mig =).

Nya tag!