Motivation är A och O

...inom hunderiet. Men ibland tar det en stund innan man hittar den rätta motivations"redskapet". När jag började träna agility med Demi på 2005 hörde det till att man motiverade med godis, som självklart skulle komma direkt hur handen. För hunden skulle ju lära sig att följa handen. Tack och lov har tiderna förändrats. I dagens agility är det små marginalen i täten och att då ha en hund som följer handen ställer stora krav på förarens spänst och kondition =)

Så när jag började träning med Tiki började jag direkt motivera med leksak. Och han går verkligen igång på leksaker, att träna in slalom var rena barnleken med en hund som hade sådant drive framåt.

Självklart hade jag hoppats på samma resultat med Nova men tyvärr är hennes leksaksintresse ganska svagt medan hon kan göra vad som helst för en korvbit. Så när jag kom igång med slalomträningen igen, efter vårt bakslag, så försökte jag med att kasta bollen åt henne. Det fungerade några gånger men tillslut sprang hon inte efter den mera. 

Men NU, har jag märkt att godis går att använda och du utan att kasta godis framåt, utan jag "kastar" mig själv framåt. Så¨fort hon tar sig igenom porten hoppar/springer jag glatt framåt. Och det är så roligt att se hennes drive framåt, när hon ser att vi är påväg mot de orangea käpparna springer hon fram och tar dem. Lyckan är total =) Vi har nu 2 portar som hon klarar av från NÄSTAN alla håll =) Mycket lovande och hoppas det fortsätter i samma takt.

Lägger upp videon där jag får min inspiration ifrån

Och bara för att tillägga, vi hårdtränar inte, utan ser slalomträningen som ett roligt trick att lära in. Att vi har halva jobbet gjort inom nybörjaragility är ju bara ett plus

Bakslag

Man borde ju veta att framgång inte kan komma utan bakslag, men 

likväl är det irriterande. Nu har ju Nova och jag inte kommit så långt i vår träning att vi inte behöver hoppa så många steg bakåt. Ämnet, ifall någon funderar, är alltså agility. Efter att jag analyserat min träning med Tiki kan jag vara arg på mig själv som inte tog tag i problem när de dök upp. Som dethär med stressen, på vår första tävling upplevde jag första gången att han var helt blockerad, vilket han inte varit på träning. Tog jag tag i problemet? Nej, lite klickerträning hade jag på nån inofficiell tävling men i övrigt gjorde jag ingenting. När jag istället skulle ha behövt ta tävlingspaus tills problemet var hanterbart, men det var då så viktigt att tävla att jag blundade för problemet och tänkte att det säkert löser sig av sig själv när vi fått in tävlingsvanan... Det tog månader(/år) innan jag hittade de rätta rutinerna inför våra tävlingar, men ändå kunde resultatet vara helt olika.

Mitt pyttelilla bakslag handlar denna gång om slalom. Jag borde ju veta bättre än att tro att jag kan göra min egna variant av en väl utarbetad och genomtänkt metod. Jag använder Susan Garretts metod 2&2weaves. Men istället för att följa metoden till punkt och pricka så fick jag inse att när vi hade 3 portar och la dem lite på sned hade Nova ingen aning om vad jag var ute efter. Så idag har jag har jag gått och varit lite småsur, på mig själv förstås, imorgon pausar vi och kanske nästa vecka tar vi nya tag med bara en port. Tillbaks till ruta ett med andra ord..och denna gång ska jag göra som det är tänkt

Jag vet...i-lands problem...