Har länge tänkt göra en sammanfattning över mina erfarenheter efter min första valpkull. Nu gick ju inte min start som en dans på rosor. Trots att jag var påläst så trodde jag ändå inte att det kunde hända eftersom det i alla böcker jag läst att de flesta förlossningar går utan problem.
Det är många som frågat om jag vågar mig på ett nytt försök och det gör jag absolut eftersom mycket av det som hände var ju otur och brist på erfarenhet. Är så otroligt tacksam för hanhundsägarens råd och stöd under själva förlossningen trots att hon var långt borta. Även ett tack till Facebook som såg till att vi hittade en fostermamma så snabbt och även alla telefonsamtal och meddelande som droppade in <3
Tyvärr kommer Nova inte att få flera valpar, en tik som föder "onormalt" och var krystsvag ska inte användas igen, det bestämde jag mig redan när hon blev snittad. Men efter alla komplikationer med bukhinneinflammation och senare sammanväxningar i livmodern så har jag avrådan även från veterinären. Men hon är inte kastrerad för jag vill ännu kunna visa henne på utställningar, är rädd för förändringar i pälsen bland annat.
Så jag fick ju inte uppleva de fem första veckorna i valparnas liv när de var hos sin fostermamma, utan jag fick sen ta hem 3 stycken högljudda pirayor =)
Jag tror valptiden skulle ha varit lite "mjukare" om man småningom vant sig vid att de blir mera krävande men nu gick vi från 0-100 på en gång. Men visst var det härligt med dessa gullingar, jag är ju i efterhand tacksam att de bara var tre.
Inför nästa gång ;) så blir det nog en röntgen strax före förlossningen för att lite dit åt se hur många valpar som är på kommande. Och att jag nu vet hur en valp i magen kan kännas, sånt man inte riktigt kan öva på innan man själv är i den situationen. Och också att inte stressa, vilket jag känt att jag gjort redan vid parning. Nu var det ju lite komplicerat åka ända till Estland när man är ensam med barn inne i veckorna. Jag får ju trösta mig med att nästa valpkull tidigaste kommer om 3 år och då är ju barnen mycket äldre (åtminstone minstingen är ju dubbelt äldre då) Tror att om jag hade kunnat stanna längre hade det blivit en till parning och troligtvis flera valpar men med facit i hand var det ju bra, som sagt, att det bara kom tre.
Och så var det ju det här med drömmar och förväntningar. Jag hade ju stakat ut min uppfödning redan innan Nova var parad. För självklart skulle det ju komma en tik (helst flera) i första kullen, en skulle jag lägga på foder. Sen skulle jag skaffa en till kooiker till mig själv från en helt annan linje så jag skulle föda upp två linjer parallellt. Ni hör ju hur det låter =) Men när verkligheten bara ger tre hanar och en moder som inte kan användas i avel mera så får man fundera vad man vill prioritera. Och jag har varit mycket nöjd med Nova och hennes linjer så det känns kasst att den linjen slutar här, men det finns förstås hopp att Novas söner ska en vacker dag få bli pappa.
Men nu började sökandet efter nästa hund på allvar. Hade ju tittat runt och gjort förfrågningar man mest som intresseanmälan. Så när jag var in på Novas pappas uppfödare ser jag att deras fina Magic har parats med Novas halvbror Geo och valpar tar jag kontakt. Uppfödarna finns i Tyskland men de var villiga att sälja en valp till Finland! När det då föds 5 valpar vara av två tikar fick jag löfte om den ena tiken, eftersom den andra var för vit och inte skulle ha dugt till utställning.
Så igår kom den dagen när jag fick hämta hem mitt lilla knyte med flyg. Det blev inte lika hektiskt som när jag skulle hämta Nova den innehöll nog lite dramatik, men den historien kommer senare. Här presenterar jag nu:
Bashiri Q-Magic von Jomarquiteira "Sky"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar