Dit for min 30-års present...

När jag fyllde trettio i augusti fick jag av min man en resa till valfri utställning, inklusive hotell. Och jag visste direkt vart jag ville. Till Kooikerhondje-rasspecialen i Vääksy i juni!! Hotellet var bokat och allt klappat och klart, tills jag kikar i "önskelistan" på jobbet...Eftersom stället där jag ska jobba i sommar, på hemsjukhuset, är en liten enhet med 7 sjukskötare så är det ganska lätta att räkna ut att när tre är på semester och två har önskat ledigt blir det ingen ledig helg för mig inte. Men det kommer fler specialer. Men tur i oturen var att innan jag visste detta med jobbet fick jag meddelande av Novas "hemliga beundrare" som jag stämt träff med på specialutställningen inte kunna komma utan vi har stämt träff på en utställning i Helsingfors i maj istället. Hade varit jobbigt att inhibera träffen endast på grund av jag varit i jobb, men nu kunde ju varkendera komma så det blir en tidigare träff istället, när han nu har ärende till Finland, så behöver jag inte åka utomlands för att träffa honom. Så ingen finländare med andra ord =)

 

Och idag, äntligen, kom svenska kooikertidningen, där jag skrivit ett litet referat från vinnar-utställningen i december. Helt okej, nästa gång ska jag lägga färdigt rubriker så blir det inte så stor överraskning att det inte ser ut som det gjorde när jag skickade in det. Men mitt mål med utställningsreferatet (och jag hoppas det blir fler) är att göra lite reklam för våra fina hundar på denna sidan Bottenviken också. Ett utbyte jag hoppas gynnar rasen.

 

 

 



Kastreringens biverkningar

Orsaken till att jag kastrerade Tiki var ju att inte riskera tjuvparning. Visst har jag ju hört om förändrat beteende, utseende och att de tenderar bli tjocka. Men Tiki som alltid varit mager och liten i maten skulle börja äta såhär bra trodde jag ju inte. Som 2-åring hade jag svårt att få honom över 7 kg, idag väger han nästan 11kg!! Men i och för sig rörs han inte på samma sätt nu som när han var en tävlande agilityhund. Men största skillnaden är nog i pälsen. 

Denna bild ä tagen när Tiki var  nästan 4 år, okastrerad

Och denna är tagen när Tiki är nästan 7 år och kastrerad för nästan ett år sedan

Han poserar ju inte lika fint men nog har han ändrat alltid. Men inga beteendeförändringar har jag märkt och det är jag glad för, för jag vill ha honom kvar som han var.

Så visst har kastrering biverkningar men som med allt annat måste man överväga både för och nackdelar. Denna gång vann fördelarna = inga blandrasvalpar hos oss. Nu bara att ta itu med biverkningarna, kanske Tiki och jag borde banta tillsammans =)

Och på tal om valpar, nu är kennelnamnet in för behandling hos kennelklubben. Så sakta men säkert tar jag steget närmare min egna kennel.

Ny familjemedlem

Denna snygging heter Maricosan´s Rex Orion, kallas Rex och är en omplaceringshund som min mamma och jag (och lilla Agnes) hämtade med tåg från Sjundeå/Kyrkslätt på skottdagen. Min mamma har aldrig haft en egen hund och jag har flera gånger erbjudit mina "pensionärer" men hon har varit lite motsträvig och nu förstår jag varför, hon ville ha en EGEN hund. Alla mina har nämligen alltid varit "mammiga" (lite fel ord i detta sammanhang) och tytt sig bara till mig även då jag ännu bodde hemma och fick min första hund. Men Rex blev direkt mammas hund när vi träffade honom på tågstationen. Vi äger honom tillsammans för att jag lättare ska kunna anmäla honom till utställningar. För nån utställning ska det nog bli mellan varven, får hoppas Rex tycker det ä lika kul som jag, tiden får utvisa.