Nu har det gått nästan en månad sen jag var till Estland så börjar vara dagsa att sumera resan.
Mikaela och jag skulle börja vår färd mot Tallinn lördagen den 21.8 vid lunchtid men redan 8-tiden ringer hon och berättar att hon blivit förkyld. Blev att ta beslutet, ställa in eller åka ensam. Men jag beslutade mig snabbt, jag åker. Jag har i och för sig aldrig tidigare kört i Helsingfors och aldrig kört in på en färja, men hur svårt kan det va...😅
Och eftersom jag tyckte synd om Mikaela som inte kunde komma med så var det ju självklart att jag skulle ta med hennes welsh springer spaniel Marwin. Har aldrig visat en welsh på utställning tidigare, men hur svårt kan det va 😅
Resan for via Vasa för att hämta Bellis och sen bar det av och rätt var det var hade jag checkat in på färjan, helt utan svårigheter. Men att ta mig från bildäck till hytten var ett kapitel för sig. För en sak jag glömt när jag lovade ta med Marwin var ju att Bellis löpte...
Men 21.30 var jag framme i Tallinn och hotellet låg alldeles brevid hamnen, alla hundar rastade var det ganska skönt att ligga ensam i dubbelsängen.
Nästa morgon funderade jag hur jag skulle planera dagen, eftersom både Marwin skulle in i ringen direkt kl.10 och de började servera frukost på hotellet först kl.8.30. Den som känner mig vet att planering inte alltid är min starka sida utan plötsligt var klockan mycket och jag satte alla hundar i bilen (som jag då rastade en och en), bokstavligen kastade i mig frukost och körde iväg mot utställningsplatsen som låg 20min körning från Tallinn.
Väl på plats skulle jag parkera bilen och jag hade inte tagit i beaktan att parkeringen kostade 8€ och jag hade inte en cent på mig...men tack vara bekanta som jag fick låna 8€ av så behövde jag inte köra rally till Tallinn för att ta ut pengar (Kiitos Kaisa!!!!)
Nåja, väl på plats var det att stationera sig runt ringen, 7 kooikrar var anmälda så äntligen fick jag träffa Tiiu som jag inte sett sen jag bodde hos henne när Nova och Mufi hade sin date. Men först ut var Marwin, jag tittade lite på bilderna från Norge för att se var man ska hålla i och var man ska lyfta 😄 3 welshare var anmälda. Marwin var den ända som fick CQ (CK/SA) och fick cert och blev estnisk champion!! Detta var ju en titelutställning så den som fick CACIB blev baltic winner. Ifall domaren tyckte att bästa hunden inte var förtjänt av cacib = ingen titel. Domaren var lite osäker på om Marwin förtjänade cacib eftersom hon tyckte han var lite försoffad. Men ifall jag lovade motionera honom mera kunde hon ge honom cacibet så jag lovade dyrt och heligt att han ska motioneras mera. Så Marwin blev nu ännu BALTIC WINNER-21!! Och jag har vidarebefodrat infon vidare till Mikaela 😆
Sen var det kooikrarnas tur. 3 juniortikar var anmälda. När jag i Kalajoki gjorde misstaget att ta ut Trixie ur buren för tidigt så hon blev slö gjorde jag nu misstaget att tog henne för sent ur buren och hon var mera i luften än på marken..så hon kom andra i juniorklassen. Sen ut med Bellis och hon fick EXC med CQ. Sedan blev hon placerad som bästa tik 2 med CACIB!!! Alltså blev Bellis BALTIC WINNER-21!!!! Jag fick även äran att visa upp Tiius vinnande tik då hon skulle visa upp Mufi som blivit bästa hane. Hann nätt och jämt med när Lotte sprang runt i ringen.
Sen packade jag snabbt ihop mina saker, hämtade priser och diplom för ifall jag lyckas lämna tävlingsplatsen senast kl.12 skulle jag hinna med eftermiddagsbåten istället för den som far kl.19. Och jag hann och fick även plats i garaget där man kan fritt gå till bilen och kolla läget med hundarna under båtresans gång. Så istället för nattkörning fick jag köra hem under den ljusa delen av dagen. Det började skymma när jag kom till Vasa men då var jag ju nästan hemma.
Av förekommen anledning hann jag inte fota alls, bara några mörka bur bilder. Visst hade det varit roligt med fotograferingen som alla titelvinnare erbjöds men jag prioriterade hemresan. Sådanahär gånger hade det varit praktiskt att bo närmare huvudstaden, isället väntade 6h körning. Men förutom att vara stolt över mina hundar var jag otroligt stolt över mig själv att jag lyckades genomföra denna resa helt på egen hand. Vill man så kan man, ett bra motto 💪
